Aleksandra Boscanin: Sverige borde värna sina relationer till Mellanösterns enda demokrati

Aleksandra Boscanin: Sverige borde värna sina relationer till Mellanösterns enda demokrati

Jag är tacksam över att ha fått växa upp i ett demokratiskt land med liberala värderingar. Som kvinna är jag extra glad över att ha fått göra det i ett jämställt land. Det är tyvärr inte alla som har ynnesten att få göra så; det finns länder i världen med utbredd könssegregation för att kvinnor inte ska beblanda sig med män, då kvinnor betraktas som orena – länder där våldtäkt är lagligt och där offret blir straffat istället för förövaren. Inte bara kvinnor är hårt utsatta i stora delar av världen, både etniska och religiösa minoriteter förtrycks genom att förvägras sina rättigheter och det finns länder där homosexualitet är olagligt och straffas med döden. Dessa attityder är något som alla civiliserade länder både borde fördöma och aktivt kämpa för att förgöra.

Som Mellanösterns enda demokrati är Israel en viktig motpol till det förtryck som finns på många håll i världen, inte minst i just Mellanöstern. Israel är också en viktig aktör när det kommer till att främja demokratisk utveckling i området. I ljuset av detta blir det särskilt sorgligt att betrakta den våg av terror som Israels befolkning under lång tid utsatts för, och det är skamligt att se hur länder som Sverige förhållit sig till detta; inga officiella svenska försök har gjorts för att stoppa den pågående terrorvågen – det man från svenskt håll har reagerat på är Israels oskadliggörande av terrorister. Men vänner av fred borde vända sig mot den terror som drabbar israeler, inte mot Israel. Det våld som civila israeler blivit utsatta för kan kopplas till Palestina.

Det är viktigt att göra en distinktion mellan ett lands styre och dess befolkning; här väljer jag medvetet att skriva just Palestina, då våldet de facto legitimeras av regimen. Även om allt våld är förkastligt, så är det långt värre än våld som utförs av enskilda personer på helt eget bevåg. Regimen avlönar terrorister, döper gator och torg efter dem, indoktrinerar palestinska barn att hata Israel och judar – både i skolor och i barnprogram som visas på statlig television – och har uttryckligen vägrat att ta avstånd från knivattacker mot israeler. Men i stället för att stödja Israel så har Sverige erkänt Palestina som stat – och ökat biståndet som går dit; utöver humanitära bidrag är Sveriges bistånd till Palestina under en femårsperiod 1,5 miljarder kronor. Bara det faktum att regimen uppmuntrar till våld visar att Palestina, till skillnad från Israel, har en väldigt lång väg kvar att gå, innan landet kan kalla sig en demokrati. Det finns dessvärre ännu fler exempel på vad avsaknaden av demokratiska principer fått för konsekvenser; statsråd har förskingrat pengar och de som kritiserat detta har hotats med åtal och fängelsestraff, vare sig kvinnor eller homosexuella har fullständiga rättigheter, fackförbund har olagligförklarats och något val har inte hållits sedan 2006.

Att ett land inte är en demokrati behöver inte betyda att man inte kan ge bistånd till det. Tvärtom kan det vara då som det behövs som mest, för att skapa förutsättningar för att demokratiska institutioner ska kunna byggas upp. Men för att demokrati ska kunna byggas upp krävs att det finns en vilja att göra så. Någon sådan finns i nuläget inte i Palestina, vars två stora partier Hamas och Fatah båda är terrorstämplade och inte har något intresse av demokrati. “Jag vet att Sverige vill stödja palestinsk demokrati, men att stödja Abbas regim är motsatsen, det är ett stöd för en medeltida diktatur. Han förföljer sina kritiker därför att omvärlden tillåter det.” sa den palestinska parlamentsledamoten Najat Abu Bakr i en intervju till DN, i samband med att hon riskerade åtal för att ha offentliggjort dokument som knyter en av Abbas ministrar till stora korruptionsskandaler.

Nyligen röstade riksdagen igenom att tydligare krav måste ställas på Palestina. Ställningstagandet som röstades igenom innehåller kritik mot att erkännandet av Palestina skedde förhastat och utan motkrav. Nu vill man att demokratiska principer ska uppfyllas, korruption bekämpas och mänskliga rättigheter respekteras för att Palestina ska få bilateralt svensk bistånd. Riksdagens tillkännagivande är inte juridiskt bindande för regeringen, men det är ändå ett viktigt steg i rätt riktning, då det visar att det finns en politisk vilja att inte ge pengar till våldsbejakande regimer.

Sverige borde värna sina relationer till Mellanösterns enda demokrati. Det går dock inte att ha goda relationer till Israel om vi inte vågar ställa krav på Palestina, vilket från början var sagt att vi skulle göra men därefter inte har skett. Att inte göra så är ett slag i ansiktet på alla som betalar skatt. Men vad som är ännu värre än att slösa med skattemedel, är att Sverige med sitt agerande legitimerar våld och inskränkande av mänskliga rättigheter – samtidigt kampanjar vi för en plats i Säkerhetsrådet vars uppgift är att upprätthålla världsfred. Hand upp, den som anser att regeringen har en konsekvent linje i sin utrikespolitik.

Texten har tidigare publicerats i MUF:s medlemstidning “Blått”.

Aleksandra Boscanin är borgerlig skribent och har bland annat skrivit för Svenska Dagbladet. Hon studerar statsvetenskap vid Stockholms Universitet.

Leave a Reply

Your email address will not be published.


*

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.