Arabiska israeler anmäler sig frivilligt till civil tjänstgöring

Arabiska israeler anmäler sig frivilligt till civil tjänstgöring

Trots det negativa det innebär bland israeliska araber, så har en del av dem beslutat sig för att göra civil tjänstgöring istället för att ansluta sig till armén.

Majd Abu Diab sitter bredvid Jacqueline, en äldre judisk kvinna i en rullstol som inte längre kan prata. Han sjunger en sång på arabiska medan han trummar med sitt finger på hennes rullstol. Hennes ögon lyser upp och hennes huvud rörs i takt med sången. När sången slutar, kramar de varandra.

I rummet bredvid, är en annan kvinna förtjust över att se Abu Diab, som alla på Hadassah-sjukhuset i Jerusalem kallar för Glory, den engelska översättningen av Majd. Han påminner henne om att hon snart ska ha sjukgymnastik och säger att han snart kommer och hämtar henne.

– “Glöm inte att du har lovat att föna mitt hår senare,” säger hon flörtigt.

Abu Diab gör sedan tre månader tillbaka frivillig civil tjänstgöring, ett alternativ till den obligatoriska militärtjänstgöringen i Israel. De flesta av de som utnyttjar denna tjänstgöring är ortodoxa judiska kvinnor som inte känner sig bekväma med män utanför sin familj. Men ett växande antal är araber, både de som är medborgare i Israel men även de, som Diab, som är invånare i Jerusalem med jordanskt medborgarskap, kan delta.

– Jag kommer från en rik familj och jag har allt jag vill och har aldrig givit något till någon annan”, säger han till The Media Line, iklädd en vit sjukhusrock och med hår som är klippt enligt senaste modet. “Jag beslöt mig för att ge något tillbaka till den här världen”.

Han erbjöd sig som frivillig på ett vårdhem på Västbanken och tog med sig presenter till de som bodde där. Han blev speciellt förtjust i en av de inneboende och när hon dog, tyckte han att det var svårt att gå tillbaka dit. Under några månader lärde han sig hebreiska som han aldrig lärt sig i skolan. Efter det fick han den här platsen där han arbetar som sjukvårsbiträde. Liksom andra frivilliga som gör civil värnplikt, får han en mindre summa, omkring $200, varje månad som han drygar ut genom att arbeta i en skoaffär på kvällen.

– “Jag lyfter patienterna in och ur deras rullstolar och försäkrar mig om att de kommer i tid till behandlingar osv. Ibland kommer jag med förnödenheter till avdelningen.”

Men förutom det, gör han patienterna glad.

– “Igår fyllde en av patienterna år och Glory tog med sig ballonger och ett kort till henne”, säger Tami Buzaglo till The Media Line. “Han ler alltid och får alla att skratta. Vi älskar att ha honom här.”

De flesta judiska medborgare i Israel gör militärtjänstgöring (kvinnor gör två år och män tre år). Arabiska medborgare i Israel är undantagna från det även om vissa sektorer; druser och beduiner, gör frivillig militärtjänstgöring. Omkring 50 kristna och arabiska medborgare går in i armén varje år.

När det gäller civil värnplikt är opinionen bland araberna delad, enligt analytiker. För det mesta görs värnplikten i de lokala arabiska samhällena, i skolor och på sjukhus. Detta ger särskilt flickorna en chans, som skyddas i traditionell arabisk kultur, att lära sig något, medan de fortfarande bor hemma.

– “Värnplikten ger inträde till det israeliska samhället,” säger Sammy Smooha, en sociologiprofessor på Haifa universitet. “Särskilt för flickorna som får ett bra alternativ efter att ha gått ut skolan. Pojkar kan arbeta eller studera, men araberna tycker fortfarande om att ha sina flickor nära hemmet.

Antalet har stigit hela tiden. Under förra året tog antalet ett skutt med 30% till fler än 4 000 icke-judar som tjänstgjorde. När de slutar får de samma förmåner som alla andra som har tjänstgjort i armén och de får flera tusen dollar och subventionerad högskoleutbildning.

Smooha säger att det arabiska ledarskapet har avrått från tjänstgöring eftersom det leds av Israels Försvarsministerium. Men fler och fler unga araber tillkommer och ser det som ett sätt att fullborda sig själva och komma någonvart i det israeliska samhället.

Abu Diab säger att han inte bemötts med några antiarabiska känslor på sjukhuset; varken från personal eller från patienterna.

– “Vi tittar inte på varandra som arab, kristen, muslim eller jude”, säger han. “Alla välkomnade mig”.

Han känner att han betyder mycket i människors liv.

– “Jag sitter med dem, jag talar med dem, jag ringer människor och besöker dem t o m efter att de åkt hem”, säger han. “Jag känner att jag inte är samma person som när jag började”.

Han säger att han hoppas att fler palestinier ska ansluta sig till programmet.

– “Jag tror att alla bör göra det här för att se vad man kan åstadkomma”, säger han. “Jag lär mig så mycket och när jag ser människor le, så gör det mig så glad”.

Leave a Reply

Your email address will not be published.


*

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.