Balfourdeklarationen och den judiska rätten till ett nationellt hemland

Balfourdeklarationen och den judiska rätten till ett nationellt hemland

Balfourdeklarationen

  1. Det judiska folket är landet Israels ursprungsbefolkning och har haft en kontinuerlig närvaro där i årtusenden. Judar har strävat efter att återupprätta sitt nationella hemland sedan förstörelsen av det judeiska kungariket år 70 e.Kr. Det framgångsrika uppfyllandet av detta mål påbörjades under det sena 1800-talet och konceptualiserades av Theodor Herzl i hans bok ”Den judiska staten” 1896. Den politiska rörelsen att återvända till det judiska hemlandet började skapa nationella institutioner i samband med den Första Sionistiska kongressen i Basel 1897.
  1. Balfourdeklarationen var en av de första åtgärderna, tagen av en stor internationell aktör, för att erkänna det judiska folkets rätt att återupprätta suveränitet över sitt nationella hemland.

Deklarationen, som utfärdades den andra november 1917 av Storbritanniens utrikesminister Lord Arthur James Balfour, gör gällande att:

”Hans Majestäts regering ser på en i Palestina upprättad nationell hemvist för det judiska folket och kommer att på bästa sätt bemöda sig om att underlätta verkställandet av denna avsikt, under den otvetydiga förutsättningen att intet må göras som kan inverka menligt på de mänskliga eller religiösa rättigheterna hos befintliga icke-judiska samhällen i Palestina, eller de rättigheter och den politiska ställning som åtnjuts av judar i något land.”

[Det är viktigt att notera att ”Palestina” vid tiden refererade till ett geografiskt område och inte till någon politisk entitet då ingen sådan existerat]

Erkännande av det internationella samfundet

  1. Internationellt erkännande av det judiska folkets obestridliga rätt att återupprätta suveränitet i sitt hemland följde snabbt Balfourdeklarationen.

Framför allt så erkände Nationernas förbund denna rätt i sitt beslut den 24 maj 1922 om upprättandet av det Brittiska Palestinamandatet. I och med beslutet utsåg Nationernas förbund Storbritannien att ”tillse förverkligandet av den deklaration som ursprungligen gjordes den 2 november 1917 av Hans brittiska Majestäts regering, och som accepterats av sagda makter för skapandet av ett nationellt hem i Palestina för det judiska folket.”

Nationernas förbunds rättsligt bindande mandat erkände den historiska kopplingen mellan det judiska folket och området känt som Landet Israel/Judeén/Det heliga landet.

Mandatet från 1922 betydde att Balfourdeklarationen och dess krav på upprättandet av ett nationellt hem för det judiska folket gick från att vara en politisk ståndpunkt till en internationell rättslig skyldighet som accepterades av det internationella samfundet i sin helhet.

Erkännande i mandatdokumentet

  1. Erkännandet i dokumentet är tydligt:

”Enär erkännande därmed givits åt den historiska kopplingen mellan det judiska folket och Palestina och till förutsättningarna för återupprättandet av deras nationella hem i det landet.”

”Mandatet skall ansvara för att placera landet under politiska, administrativa och ekonomiska villkor som tryggar skapandet av ett judiskt nationalhem, som föreskrivs i förordet, och utveckla självstyrande institutioner, samt skydda civila och religiösa rättigheter för alla invånare i Palestina, oavsett ras och religion”. [Artikel 2]

Legitima judiska rättigheter

  1. Betydelsen av både Balfourdeklarationen och Nationernas förbunds beslut grundar sig i det internationella erkännandet av det judiska folkets redan existerande naturliga, historiska och juridiska rättigheter till deras hemland där en kontinuerlig judisk närvaro funnits i över 3000 år. Det internationella samfundets officiella erkännande av det judiska folkets historiska koppling till landet understryks än mer av språkbruket i NF:s mandatbeslut. Palestinamandatet klargör tydligt att det judiska folkets nationella hemland inte ska skapas som något nytt utan att det ska ”återupprättas”.

Det internationella samfundet och Staten Israels grundande

  1. Balfourdeklarationen, Nationernas förbunds beslut och sedermera Förenta Nationernas delningsplan 1947 erkände alla det judiska folkets rätt till en suverän stat i dess historiska hemland. Dessa internationella beslut spelade en stor roll vad gäller att samla stöd för den framtida Staten Israels grundande.

Leave a Reply

Your email address will not be published.


*

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.