De judiska flyktingarna från arabvärlden

De judiska flyktingarna från arabvärlden

I förhandlingar mellan Israel, palestinierna och arabländerna, samt i debatten om konflikten mellan Israel och arabvärlden har frågan om de palestinska flyktingarna spelat en framträdande roll. Relativt okänt är att en stor grupp judar från arabvärlden, ca 850 000 personer, också blev flyktingar. De länder de flydde ifrån var Egypten, Syrien, Libanon, Irak, Marocko, Algeriet, Tunisien, Libyen och Jemen.

Det fanns flera orsaker till den judiska massflykten från arabvärlden efter 1948 – i och med att staten Israel utropades – och fram till ungefär slutet av 1960-talet. I de nämnda arabländerna utsattes judarna för fysiska attacker och pogromer, som gjorde att de fruktade för sina liv. De nekades eller fråntogs medborgarskap i sina hemländer. Deras tillgångar konfiskerades. Massarresteringar av judar genomfördes på lösa grunder. I många arabländer utsattes judarna för diskriminering på arbetsmarknaden som gjorde att de inte kunde försörja sig och sina familjer.

I vissa länder som Egypten blev judarna utsatta för diskriminerande lagar decennier innan staten Israel bildades, vilket gjorde att de flesta egyptiska judar fråntogs eller vägrades medborgarskap.

Redan 1947 inför FN-omröstningen om en delning av det brittiska mandatet Palestina hade arabiska delegater kommit med hotfulla uttalanden om vad som skulle ske med judarna i fall en judisk stat bildades.

En representant för den egyptiska delegationen, Heykal Pasha uttalade sig inför FN:s Politiska kommitté:

“Om en judisk stat skulle grundas, kan ingen förhindra oroligheter. FN…får inte glömma att den föreslagna lösningen kan riskera en miljon judars liv som lever i de muslimska länderna. En delning av Palestina kan leda till antisemitism i dessa länder som är svårare att få bukt med än den antisemitism som de allierade försökte eliminera i Tyskland. Om FN beslutar att dela Palestina, kan de bli ansvariga för massakrer på ett stort antal judar.”

En ytterligare föraning om vad som skulle ske judarna i arabvärlden uppmärksammades i januari 1948 av World Jewish Congress, en internationell judisk organisation. I ett memorandum till FN:s Ekonomiska och Sociala råd bifogade World Jewish Congress ett lagförslag från Arabförbundet.

Lagförslaget beskrev vilka åtgärder Arabförbundets medlemsländer skulle vidta om en judisk stat bildades. Lagförslaget innebar att den judiska minoriteten i arabländerna skulle göras statslös och att deras tillgångar skulle frysas eller konfiskeras. Misstänkta sionister skulle arresteras. Dessa hot sattes också i verket i arabländerna.

Judar har levt i Mellanöstern och Nordafrika länge, hundratals eller i vissa fall tusentals år innan området blev muslimskt på 600-talet e.Kr. I dag finns enbart några tusen judar kvar i arabvärlden, främst i Marocko och Tunisien.

Icke-muslimska minoriteter i arabvärlden

Ofta hävdas att muslimer och judar i arabvärlden levde i harmoni och jämlikhet innan sionismen framträdde och staten Israel bildades. Verkligheten var inte så enkel. Under stora delar av medeltiden, cirka 600-1000-talet, hade judarna det bättre i den muslimska världen än i det kristna Europa. Exempelvis i Bagdad under den här perioden så blomstrade den judiska minoriteten och det fanns ett rikt utbyte mellan judar och muslimer.

Enligt islamisk lag betraktades judar och kristna som bokens folk, dhimmis, vilket innebar att de fick utöva sin religion men också lyda under ett antal restriktioner som inte gällde muslimer. Reglerna för dhimmis har varierat över tid. Det som varit konstant är att deras situation har varit mer osäker och utsatt för den muslimska majoritetsbefolkningen.

När religiös fanatism hos de styrande eller folkligt hat hos den muslimska massan blossade upp utsattes judar och kristna för fysiska attacker och ibland massaker.

En fördel de kristna minoriteterna hade var olika skyddsmakter (stater eller organisationer) som försökte hjälpa dem, medan judarna saknade sådant skydd, åtminstone fram till 1800-talets slut.

I den här skriften så ger vi endast en mycket kort historisk överblick över judarnas situation före 1900-talet.

Vad hände med de judiska flyktingarna?

Av de 850 000 judiska flyktingarna tog sig majoriteten till Israel (cirka 600 000-650 000) men också till länder som Frankrike, USA, Kanada och Italien. I mottagarländerna blev judarna integrerade och erhöll medborgarskap. Till skillnad från situationen för de palestinska flyktingarna, har situationen för de judiska flyktingarna från arabvärlden i det avseendet fått ett lyckligt slut.

Historien om de judiska flyktingarna från arabvärlden är en viktig aspekt att beakta i samband med fredsförhandlingar mellan Israel och arabländerna. I FN:s Säkerhetsråds resolution 242 uppmanas parterna att finna en rättvis lösning på flyktingproblemet samt att kompensera de drabbade. Detta inkluderar även de judiska flyktingarna, vars hem och andra tillgångar i regel beslagtogs av de arabiska staterna.

Vill du läsa mer om de judiska flyktingarna från arabvärlden?

Du kommer att kunna köpa boken i samband med eventet i riksdagen den 30 november. För mer information om detta event klicka här

Leave a Reply

Your email address will not be published.


*

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.