Förintelsens Minnesdag – Tal av President Shimon Peres

Förintelsens Minnesdag – Tal av President Shimon Peres

Israels President Shimon Peres Talar vid Yad Vashem, Israels förintelsemuseum och monument

Förintelseförnekare försöker tillintetgöra deras föregångares handlingar för att dölja sina egna brott. Denna falska tillintetgörelse kommer inte släcka infernots eld.


 

Översatt från hebreiska

På min väg hit så ersattes helt plötsligt Jerusalems skinande ljus med gnistorna från den eld som en gång förtärde mitt folk. Det här är vi. Det här är vårt folk, ett upplyst folk, ett föräldralöst folk. Det här är vi. Förintelseöverlevare, byggare av ett återuppvaknande, mina bröder och systrar, i natt så söker våra tårfyllda ögon de som inte är här med oss, och våra vidöppna ögon blickar på det som ännu kommer att ske.

Under helgerna så reste jag över hela landet. Blå himmel, blommande fält, underbar barn, hårt arbetande människor. Jag funderade över de samhällen de kom från som inte längre finns. För ett ögonblick ersatte jag Tel Aviv med Vilnius, Haifa med Bialystok, Degania, Nahlal, Ber-Sheva med Plons, Riga, Odessa. Inte en enda jude finns kvar där. Ugnarna tillhörande nazist-diktatorn och hans utsända förde olycka till världen och en förintelsen av mitt folk.

Förintelseförnekare försöker tillintetgöra deras föregångares handlingar för att dölja sina egna brott. Denna falska tillintetgörning kommer inte släcka infernots eld. Högarna av torterade kroppar, de skadade slänga i diken fyllda av döda, ugnar som brände de levande. Detta är vårt eviga vittnesmål. Ett spädbarns sista andetag i sin mors famn kommer fortsätta förskräcka alla människor till tids ände.

Jag föddes i Vishniev.

Hälften av invånarna kom till Israel. Den andra hälften förgicks. Efter kriget fick jag veta att på söndagen den 30e augusti så kom en mörk gryning till min hemstad. Nazisterna som tagit över staden beordrade judarna att packa sina ägaoelar och presentera sig vid sina husdörrar.

SS officerare gick bland bland dem, slog dem och beordrade dem att gå mot stadens synagoga. En av de vandrande skrek ”Judar, rädda er själva!”. Tyskarna skjöt de som försökte fly. Resten nådde fram till synagogan som var byggd i trä. Dörrarna var låstes. De brändes alla levande. Det var den sista dagen för Rabbi Zvi Melzer, min farfar, min mentor. Han uppslukades av elden med sin tallit [judisk bönesjal] på sitt huvud.

Det var den sista judiska dagen i Vishniev. Inte en enda jude var kvar i livet. Jag besökte Vishniev efter kriget. Inte ett judiskt spår fanns kvar. Inte ett hus, inte en synagoga, inte en skola, inte en begravningsplats, bara en hög stenar. Medan jag stod där så hörde jag den sista Kol Nidre bönen som min farfar sjöng med sin ljuva stämma. Mina läppar mumlade Kadish-bönen [bön för de döda].

Ikväll har vi många förintelseöverlevare på plats tillsammans med barnen av de byar som hjälpte till att bygga det nya Israel. Nazisterna skapade dödsindustrier, löpande band av mord, kvävande gas anläggningar. Något likande har aldrig skett i historien. So organiserat, så systematiskt, så inhumant.

Rabbi Moshe Hegerman, Rabinen av Olkusz i Polen. Ledd till stadens torg för avrättning bad han om att först få säga Kadish över hans döda trosbröder. Soldaterna skrattade åt honom medan han bad, sedan sköt de honom.

 

Det skedde i Europa, upplysningens krona. Det hade sin grund i Tyskland som hävdade sig vara kulturens spjutspets. Men det var bara fåfänga.

Judarna i Tyskland förbättrade kulturen, förhöjde den vetenskapliga nivån, berikade dess ekonomi precis som övriga Europas judendom.

Varför identifierade Hitler dem som hans största fiende? Svaret står klart – den moraliska styrkan hos det judiska folket var farligare för honom än det militära hotet från hans grannar. Nazisterna var rädda att den judiska övertygelsen om att alla mäniskor är födda som Guds avbild skulle skada den facistiska idén om en herre-ras. De var rädda att en profetiska visionen skulle trubba det nazistiska svärdet

Jag är stolt över att vara fiende till nazismens ondska. Jag är stolt över att våra fäders arv är absolut motstånd till rasism. Jag är stolt över vår tro på att ingen man står över någon annan. Det finns ingen högre ras, bara djupa rötter.

Jag är säker på att detta är hur våra barn och barnbarn kommer att uppfostras. Med Kadish på sina läppar, ”älska din granne som dig själv” i sina hjärtan

Mina vänner, en och en halv miljon israeliska medborgare är inte judar. Det är vår skyldighet att se till att inte en enda av dem diskrimineras på grund av sin religion eller nationalitet. Detta är essensen av Staten Israel. Israel är en försvarssköld, en tillflyktsort och en stor själ. Hade staten Israel existerat i de dagarna så är jag övertygad om att saker hade skett annorlunda. Vi har betalat ett högt pris men vi har inte tappat vår tro. Vi har samlat ovanliga kapaciteter som har kommit ur djupet av förintelsen och höjderna av vårt arv. Vi har ett åtagande för världens förbättring och respekt för mänskligheten.

Vår nations styrka är dold i dess historia och försluten i landets söners själar. Vi var ett frågetecken, nu är vi ett starkt land. Idag har mänskligheten inget val., vi måste lära oss förintelsens lektioner och stå starka mot existentiella hot innan det är för sent.

Iran befinner sig vid kärnan av detta hot. Hon är terrorns centrum, hon är eett hot mot världsfreden.

Det finns ingen anledning att underminera Israels kapacitet att möta detta hot, vare sig det är synligt eller dolt. Vi har alstrat en generation med skuldror breda nog att axla denna börda. De är mer än kapabla att leda Israel till sitt historiska öde i enlighet med de tio budorden, Yavneh och dess visa män, och Isiahs profetia.

Vi kommer säga Kadish i minne av våra bröder, systrar, föräldrar och barn som dödades som martyrer. Och vi kommer försäkra oss att våra barn förblir judar i kropp och själ medan de bär bördan av Israels säkerhet och den judiska statens fred på sina axlar. Vi kom hit idag för att säga Kadish i minne av våra älskade som blev dödade i förintelsen. Vi kom för att säga och svära ”Aldrig igen”. Vi kom för att säga att vi är ett fredligt folk som kan försvara sig själv. Vi kan och vi kommer göra det. Vi har byggt och vi kommer bygga.

Vi kommer alltid minnas våra 6 miljoner bröder och systrar som förgicks i förintelsen. Om en vecka kommer vi hissa flaggan för Israels självständighet som steg för första gången för 64 år sedan. Idag står det klart att den verklighet vi har byggt är den dröm vi en gång hade. Vi kommer stolt vifta flaggorna av det framtida Israel, som en självständig, moralisk, kreativ och bidragande stat. Låt os höja flaggorna av fred, säkerhet och brödraskap.

 

Mer: DN SVD 2

One Response to "Förintelsens Minnesdag – Tal av President Shimon Peres"

  1. Pingback: Yom HaShoah 2012 | Mina tankar

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

*