Gästskribent: Ordentliga tag mot antisemitism

Gästskribent: Ordentliga tag mot antisemitism

Bild från Vasa Real. Privat

 

“Sverige ska vara ett land där människor ska få uttrycka sin religion utan risk för repressalier och för att på riktigt bekämpa antisemitismen som finns i Sverige så krävs handlingskraft på en kommunal men framför allt på en statlig nivå”, skriver Daniel Greenwood.

Vi kan inte längre vara passiva mot den pågående antisemitismen i Sverige, om handlingsförlamningen i den här frågan får fortgå så kommer Sveriges judar bli en marginaliserad och isolerad grupp.

Sverige ska vara ett land där människor ska få uttrycka sin religion utan risk för repressalier och för att på riktigt bekämpa antisemitismen som finns i Sverige så krävs handlingskraft på en kommunal men framför allt på en statlig nivå. Det räcker inte med att helt enkelt vilja väl.

Självklart måste vi motverka rasism och diskriminering i alla dess former och det ena utesluter inte det andra, men nu fokuserar vi på antisemitismen. Det måste vi göra, inte bara för att Simon Wiesenthal Center har uttryckt hur judar borde låta bli att besöka södra Sverige, utan för att vi har en skyldighet att göra det.

Det måste börja i skolan.

Det behövs mer historieundervisning om andra världskriget, antisemitiska konspirationsteorier och lögner måste konfronteras och motbevisas i klassrummet.

Filmer som Schindlers list, The Pianist och American History X bör tillhöra den allmänna skolplanen.

För att verkligen förstå vad som skedde under andra världskriget krävs mer än klassisk historieundervisning. För att skolungdomar ska få en insikt om den ondska som judarna utsattes för under andra världskriget så är guidade turer till Dachau, Auschwitz, Bergen-Belsen och andra koncentrationslägren ett viktigt steg.

Det borde vara regeringens mål att alla skolor ska genomföra dessa resor, en del skolor har redan tagit initiativet medan andra saknar resurser. Kostnaden för dessa resor är en droppe i havet i jämförelse med kostnaden vårt samhälle får betala för hat, våld och fördomar.

Svensk media har ofta lätt att tycka till om konflikten som nu pågår mellan israeler och palestinier, ofta finns det en partisk hållning för den palestinska synvinkeln.

Situationen förenklas när israeler kallas för ”ockupanter” och när dem hänvisas till att helt enkel ”åka hem”, om det vore så enkelt hade det inte funnits någon konflikt.

Israel var och är än idag en historisk fristad för alla världens judar, som flytt från massmord, förtyck och förföljelser. Att helt enkelt hänvisa till att Israel borde ”ge tillbaka” delar av sitt eget land är en förenkling av situationen, den är varken realistiskt eller rättvist. Dessa förenklingar, samt den hårda tonen gentemot Israel, gör det lätt för en del grupper att legitimera antisemitism.

Vare sig du har en åsikt om eller familjära band till konflikten så ger det dig inte ett frikort att vara antisemitisk. Ingen kan tillåta eller legitimera trakasserier riktade mot judar genom att hänvisa till israel/Palestina-konflikten.

Den svenska regeringen måste ta ställning mot länder som tillåter och accepterar antisemitiska uttalanden, länder där det finns ett antisemitiskt klimat.

Så sent som 2005 förnekade Irans dåvarande president Mahmoud Ahmadinejad att förintelsen inte ägt rum, detta stöttades snabbt av ledaren för Muslimska Brödraskapet i Egyptens partiledare Mohammed Mahdi Akef.

Det finns ett stort problem med antisemitism i mellanöstern, tonen från flera ansedda politiker och religiösa ledare är ofta hård och hatisk.

Länderna består ju givetvis inte helt av antisemiter, tvärtom. Det går inte att svartmåla hela den muslimska världen för att vara antisemitisk, ofta är det en radikal och argsint minoritet som uttrycker dessa hatiska åsikter. Men i fall med länder som Iran, Malaysia och organisationer som Muslimska Brödraskapet och Hamas så behöver regeringen vara tydlig, det internationella samfundet tolererar och stödjer inte antisemitism.

Däremot kan vi inte säga att antisemitism bara pågår i mellanöstern, hat mot judar är någonting som mer eller mindre finns i de flesta länder, även här i Europa.

Sverige behöver ta hårdare tag mot högerextremism, det krävs strängare lagstiftning och skärpta straff. Samt bör Sverige följa Tysklands exempel och införa Kriminallag sektion 86a, ett förbud mot icke-konstitutionella symboler, vilket på så sätt kommer nazistiska symboler att förbjudas. Detta för att införa en total noll-tolerans mot svensk nynazism.

Vi ska självklart inte sudda ut historien, historiska föremål och texter som fanns i Nazityskland och tysk-ockuperade länder ska inte förstöras för att ”fräscha” upp mänsklighetens historia.

Men vi kan samtidigt inte tillåta att nya upplagor av antisemitisk propaganda publiceras, det är en sak om det är en historisk relik men om det helt enkel är en ny produkt av antisemitism bör det förbjudas.

Sverige måste bli ett föregångsland i den här viktiga frågan, vi måste stå upp för religionsfriheten och för människors lika värde, det är vår skyldighet.

 

Daniel Greenwood, student vid Göteborgs Universitets linje för Offentlig förvaltning

Leave a Reply

Your email address will not be published.


*

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.