Inside story: Läs mer om den enorma guldmyntskatt som hittades utanför Caesarea

Inside story: Läs mer om den enorma guldmyntskatt som hittades utanför Caesarea

Bild på den ovanliga skatten tagen av israeliska riksantikvarieämbetet.

 

Nästan 2000 guldmynt som är över 1000 år gamla har räddats i samband med en utgrävning utförd av israeliska Riksantikvarieämbetets enhet för marinarkeologi.

Nyheten om den största guldmyntsskatten som hittats i Israel är bara några dagar gammal. Fyndet gjordes i den gamla hamnen i Caesareas nationalpark.

Det var en grupp dykare from dykklubben i hamnen som gjorde den fantastiska upptäckten. Enligt egen utsago såg de först vad de trodde var ett leksaksmynt och det var inte förrän de förstod att det var ”the real thing” som de plockade upp några mynt och återvände till dykklubben för att rapportera in sitt fynd till Riksantikvarieämbetets enhet för marinarkeologi.

Israeliska Riksantikvarieämbetet organiserade sig snabbt och begav sig till platsen med de dykare som upptäckt skatten. Med hjälp av en metalldetektor lyckades man hitta nästan 2000 guldmynt i olika valörer – dinar, halv dinar och kvartsdinar – i olika dimensioner och vikt.

Enligt Kobi Sharvit, direktör för marinarkeologienheten, är det ett fascinerande och ovanligt bevis för en svunnen tid som nu dykt upp till följd av vinterns stormar.

”Upptäckten av en så stor skatt av mynt som skulle ha haft en enorm ekonomisk makt under antiken lyfter frågan om varför den hamnat där. Det finns antagligen ett vrak efter något sorts fartyg som fraktade insamlad skatt på väg till centralmakten i Egypten. En möjlighet är att guldmynten var på väg till en garnison under det Fatimidiska Kalifatet, kanske för att betala soldaternas löner, som vid tiden fanns i Caesarea för att beskydda staden.”

En annan teori är att pengaskatten tillhörde ett stort handelsfartyg som handlade med kuststäderna men som av någon anledning sjönk utanför Caesarea.

Marinarkeologienheten hoppas nu att vidare undersökningar och utgrävningar skall leda till en bättre förståelse av den arkeologiska kontexten och därmed besvara de frågor som nu finns angående skatten.

Mynten som de hittades på havbotten. Foto: Israeliska riksantikvarieämbetet

Mynten som de hittades på havbotten. Foto: Israeliska Riksantikvarieämbetet

Enligt Robert Cole, numismatiker vid israeliska Riksantikvarieämbetet, är ”mynten perfekt bevarade trots att de har legat på havets botten i ungefär 1000 år. De behövde inte rengöras eller konserveras av det metallurgiska laboratoriet. Anledningen till detta är att guld är en ädelmetall som inte påverkar av luft eller vatten.”

Mynten som påträffats användes i området även efter de kristna korstågens erövring, särskilt i kuststäderna där det bedrevs internationell handel. Många av mynten där tecken av tand- och bitmärken vilket tyder på att de inspekterades av sina ägare eller andra köpmän. Vissa mynt bär tecken av slitage vilket tyder på att de hade använts ett tag medan andra verkar nypräglade.

Kobi Sharvit ger dykarna beröm som rapporterade in fyndet och påpekar att:

”Lagen om fornminnen gör klart att alla fornfynd tillhör staten och att det är ett brott att inte rapportera in sitt fynd, förflytta fyndet från platsen eller sälja det. I detta fall rapporterade dykarna in fyndet men det finns exempel där dykare istället tar med fyndet hem vilket leder till att viktig arkeologisk information förloras för alltid.

Ansvariga för Caesarea naturpark har välkomnat upptäckten och säger att ”upptäckten av den imponerande skatten belyser Caesareas unika ställning som en gammal hamnstad med en rik historia och fantastiskt kulturarv. Efter 2000 år förmår staden fortfarande överraska sina besökare.”

 

The Historical Background

 

The earliest coin exposed in the treasure is a quarter dinar minted in Palermo, Sicily in the second half of the ninth century CE. Most of the coins though belong to the Fatimid caliphs Al-Ḥākim (996–1021 CE) and his son Al-Ẓāhir (1021–1036), and were minted in Egypt and North Africa. The coin assemblage included no coins from the Eastern Islamic dynasties and it can therefore be stated with certainty this is a Fatimid treasure.

 

The great value and significance of the treasure become apparent when viewed in light of the historical sources. For example, the description of the traveler and geographer Ibn Jubayr who writes that the Muslim residents of the settlements were required to pay the Fatimid government half their agricultural produce at harvest time, in addition to payment of a head tax of one dinar and five carats (twenty-four carats equal one dinar, hence the method used to measure gold according to carats).

 

Descriptions in the Cairo Geniza from the eleventh and twelfth century CE tell, among other things, of the redemption of prisoners, including Jewish captives from Ashkelon that were transferred to Egypt. According to the documents, the Jewish community paid a sum of about five hundred gold dinars to redeem and return them to Israel, after which there still remained a debt of two hundred dinars.

 

An especially high amount was paid for very important individuals. Thus one instance is mentioned in which eighty dinars were requested for the redemption of one prisoner. We know from the Cairo Geniza that gold coins were stored in sealed purses that contained c. 100 gold dinars, but not more than that.

 

The Fatimid kingdom was extremely rich and its wealth was legendary. The treasury at the time reported there were twelve million gold dinars in the capital’s coffers in al-Qahira (today’s Cairo).

 

The rise of the Fatimid dynasty to power in the second half of the tenth century CE and its political and economic policies brought renewed growth to the maritime trade in the eastern Mediterranean basin. The Fatimids, who came from North Africa, brought trading practices to Egypt which were characteristic of the western Mediterranean Sea. Under their rule Caesarea and other coastal cities were developed. City walls were built; governors who were directly subordinate to the government in Egypt resided in them and had at their disposal garrisons that protected the cities against potential enemies.

 

One of the outstanding features of this period is the expansion of international trade whereby merchant ships sailed alongside warships in the eastern Mediterranean Sea. Even during times of conflict and siege commerce between the Muslims and Crusaders did not cease and it prospered in times of peace.

 

Caesarea flourished and prospered during this period; vibrant commerce with other port cities was conducted through it despite the poor condition of the harbor which was built by Herod in Roman times. The Arab geographer Al-Muqaddasi describes Caesarea in his book The Best Divisions for Knowledge of the Regions which was written in c. 958 CE, a time when the Fatimids were waging war in Israel and Syria, “There is no more beautiful a city than it… its location is pleasant and its fruit delicious, and the city is also famous for its buffalo milk and white bread. It is protected by an impregnable fortress whose walls surround its inhabited territory. The drinking water is drawn from cisterns and wells”.

 

Similar descriptions also appear in the book by the noted Persian traveler Nasir Khusraw who visited Caesarea in 1047 CE.

 

“A fine city blessed with an abundance of dates, oranges and lemons and flowing water, its walls are strong and the city gate is iron, water bursts forth in the city and from the courtyard of the Friday mosque one can see the sea and all that passes on it”.

 

Caesarea, which was enclosed within a mighty wall and had a garrison stationed there, did not capitulate to the Crusader army that passed it in 1099 CE on its way to Jerusalem, and the city only surrendered to the invaders on May 17, 1101 CE, after a two week siege.

Leave a Reply

Your email address will not be published.


*

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.