Israels svar på Amnesty Internationals rapport – den 29 juli 2015

Israels svar på Amnesty Internationals rapport – den 29 juli 2015

 

Amnestys rapport har fundamentala brister i både metod och fakta. Dess juridiska analys och slutsatser är felaktiga.

När man läser rapporten får man ett intryck av att IDF slogs mot sig själva. Det finns nämligen inte ett ord om vare sig Hamas eller andra palestinska terrororganisationers militära agerande. Trots alla länkar och videor beskriver Amnesty inte terroristernas avskyvärda strategi där Hamas skjuter mot IDF och Israels civilbefolkning och samtidigt gömmer sig bakom sin egen civilbefolkning.

Dessutom bygger Amnesty på en falsk berättelse att IDFs militära åtgärder var ett direkt svar på kidnappningen och dödandet av en IDF-soldat. Det verkar som om Amnesty glömde bort den pågående konflikt där Israel försökte stoppa raketbeskjutningen och neutralisera hotet från de underjordiska tunnlar som Hamas använt sig av vid flertalet attacker. Amnesty verkar ha glömt att Hamas engagerade sig i intensiva strider mot IDF inifrån civila områden. De strider som inträffade i Rafah, gjorde det under hela kriget och inte bara vid de datum som Amnesty fokuserar på.

Metoden som rapporten använder sig av är också i grunden felaktig och minst sagt häpnadsväckande. Och det leder till en allvarlig fråga om Amnestys professionella normer. Alla påståenden hänvisar till obekräftade vittnesmål från enskilda palestinier och oidentifierade ”fältarbetare” utan att ta hänsyn till eventuella fördomar eller påtryckningar från Hamas. Eller helt enkelt det faktum att personer som hamnar mitt i raketelden är begränsade i sin förmåga att känna till skälen, metoder eller avsikter av de stridande parterna. Däremot nämns den officiella israeliska rapporten om Gazakonflikten 2014 bara en gång och är inte alls betydande i Amnestys rapport om IDFs agerande.

Rapporten ger också prov på att Amnesty har en otillfredsställande förståelse för folkrätten. Amnesty hävdar att IDF har som regel att använda oproportionerligt våld och baserar sina slutsatser är på krigets onödiga och tragiska följder, dvs. civila dödsfall. Inte ens denna slutsats är grundad på respekt för internationell rätt utan återspeglar Amnestys politiska partiskhet gentemot Israel.

Därutöver baserar Amnesty sina anspråk på påstådda anonyma redogörelser från israeliska soldater med låg rang. Sådant kan knappast användas för att dra slutsatser om IDFs politik.

IDF är en demokratisk stats arme som i motsats till Amnestys anspråk bedriver all sin verksamhet i enlighet med internationell rätt. När det förekommer anklagelser om dåligt uppträdande vidtar IDF effektiva och noggranna åtgärder för att ta itu med dem.

De påstådda incidenter som inträffat i Rafah under den tidsperiod som omfattas av rapporten är under IDFs granskning. Undersökningsgruppens slutsatser kommer att användas av militäråklagaren när man beslutar om en brottsutredning ska inledas.

Återigen har Amnesty visat sin tvångsbesatthet med Israel. Denna gång genom att älta redan existerande anspråk och myter till en webbsida som inte är mer än en rökridå.

 

 

Källa: mfa.gov.il 

Leave a Reply

Your email address will not be published.


*

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.