Judarna från Arabländerna – endast 4 500 kvar idag

Judarna från Arabländerna – endast 4 500 kvar idag

När man talar om ”flyktingar” i Mellanöstern syftar man undantagslöst på palestinska flyktingar men aldrig på judiska flyktingar från arabländerna. För mer än 2500 år sedan bodde ett stort antal judar i Mellanöstern, Nordafrika och i Gulfregionen – mer än 1000 år före islam. När muslimer intog regionen under islamskt styre, ansågs judar vara andra klassens medborgare men fick under en tid ändå utöva sin religion, utbilda sig och göra affärer.

Detta ändrades under 1900-talet när man kunde se att förföljelserna på de judiska minoriteterna i många arabländer ökade. Officiella dekret och lagar som arabiska regimer infört, förnekade judar både deras mänskliga och medborgerliga rättigheter. Deras egendomar konfiskerades, man fråntogs sitt medborgarskap och möjligheten att försörja sig. Judar mördades ofta, arresterades, torterades och fördrevs.

När Staten Israel deklarerade sin självständighet 1948, blev judarnas situation i arabländerna värre när många arabstater förklarade krig och stödde kriget mot Israel. Detta resulterade ett dramatiskt uppsving i diskriminering och smädelser mot judar vilket gjorde livet för judar i arabländerna outhärdligt. Judarna rycktes upp från sina födelseländer och när de flydde konfiskerades alla egendomar utan kompensation från någon arabisk regering.

Av omkring 1 000 000 judar från Nordafrika, Mellanöstern och Gulfregionen återstår idag färre än 4 500 judar i arabländerna.

När man emellertid talar om Mellanösterns flyktingar så talar man obönhörligen om palestinier. Det är ett faktum att fler judar flydde från arabländerna (850 000) än att palestinier blev flyktingar efter det arabisk-israeliska kriget 1948 (726 000).

Vid två tillfällen har FN:s Flyktingkommissariat (UNHCR) bestämt att judar som flydde från arabländerna var ”bona fide” flyktingar som ”faller under UNHCR:s mandat”.

I verkligheten finns det alltså två flyktingbefolkningar som ett resultat av den långtgående dispyten i Mellanöstern – palestinier och judar som förskjutits från arabländerna. Men sedan 1947 har FN:s fokus varit på palestinierna.

  • 1088 resolutioner om Mellanöstern, inklusive 172 resolutioner om palestinska flyktingar
  • 13 FN-myndigheter och organisationer för att ge skydd och bistånd till palestinska flyktingar
  • Under de senaste 58 åren har tiotusentals miljarder utbetalats av det internationella samfundet för att ge service och hjälp till palestinska flyktingar.

Under samma period finns inga FN resolutioner, inget stöd från någon FN-myndighet eller finansiell hjälp från det internationella samfundet för att mildra de judiska flyktingarna från arabländernas belägenhet.

 

judar israel

Irakiska judar anländer till Israel 1949

 

Frågor och svar
Vilka var judarna från arabländerna?
Det har under tusentals år alltid funnits ett stort antal judiska församlingar i Nordafrika, Mellanöstern och i Gulfregionen.

Under 500- och 700-talet f Kr. erövrade assyrierna och babylonierna det gamla Kungadömet Israel och Juda. Den efterföljande spridningen av det judiska folket blev inledningen till de antika judiska församlingarna i Mellanöstern och Nordafrika.

LAND/REGION DATUM FÖR JUDISK HEMVIST
Irak 6:e århundradet f Kr
Libanon 1:e århundradet f Kr
Libyen 3:e århundradet f Kr
Syrien 1:a århundradet e Kr
Jemen 3:e århundradet f Kr
Marocko 1:a århundradet e Kr
Algeriet 1:a – 2 :a århundradet e Kr
Tunisien 200 e Kr

 

Vad hade judarna för status i arabländerna?
De 1 400 åren som judarna befann sig under arabisk och muslimsk styre är en lång och brokig tid. Judar (och kristna) ansågs vara dhimmi, ”bokens folk”, en ”skyddad” grupp av andra klassens medborgare. Judarna som bodde i muslimska länder upplevde ibland gynnsamma perioder. Vissa av dessa perioder präglades av judiska framgångar i medicin, affärer och kultur. Även filosofi och religiösa studier blomstrade. Men judarna levde under många perioder under mindre gynnsamma omständigheter och fick betala höga skatter, leva i gettolika kvarter och förvisades till de lägre ekonomiska och sociala skikten.

 

Judiska flyktingar från Jemen (1948-49)

Judiska flyktingar från Jemen (1948-49)

 

Varför flydde de?
Situationen för judarna i arabländerna blev värre under 1900-talet och präglades av konstanta utspridda förföljelser och många brott mot de judiska minoriteternas mänskliga rättigheter. De arabiska regimerna förnekade judarna mänskliga och humanitära rättigheter, deras egendomar konfiskerades, deras medborgarskap och deras försörjningsmöjligheter fråntogs dem . Judar mördades ofta, sattes godtyckligt i arrest, torterades och utvisades.

Situationen blev värre när Staten Israel deklarerades 1948 när ett flertal arabländer förklarade krig mot den nya staten. Detta gjorde situationen för judarna i arabländerna outhärdlig och orsakade en massflykt från många länder.

1948 1958[1] 1968[2] 1976[3] 2001[4] 2005[5] 2012 (ca.)
Aden 8,000 800 0 0 0 0 0
Algeriet 140,000 130,000 3,000 1,000 0 0 0
Egypten 75,000 40,000 2,500 400 100 100 75
Irak 135,000 6,000 2,500 350 100 60[6] 50
Libanon 5,000 6,000 3,000 400 100 ~50[7] 40
Libyen 38,000 3,750 500 40 0 0 0
Marocko 265,000 200,000 50,000 18,000 5,700 3,500 3,000
Syrien 30,000 5,000 4,000 4,500 100 100 50
Tunisien 105,000 80,000 10,000 7,000 1,500 1,100 1,000
Jemen 55,000 3,500 500 500 200[8] 200 100
TOTAL 856,000[9] 475,050 76,000 32,190 7,800 5,110 4,315

 

Israel har absorberat mer än 620 000 av dessa judiska flyktingar och gett dem en tillflyktsort där de kan uppfylla sina sionistiska drömmar om ett hemland för det judiska folket. De resterande – 1/3 av alla judar som kom från arabländerna, hittade en tillflyktsort i Europa, Nord- och Sydamerika och andra platser.

Nästan hälften av Israels infödda befolkning härstammar från judiska flyktingar från arabvärlden och deras rättigheter måste erkännas tillsammans med diskussioner för palestinska flyktingars och deras ättlingars rättigheter. I Israel har frågan om de judiska flyktingarna haft en stor betydelse under alla fredssamtal med palestinierna. Premiärminister Benjamin Netanyahu och v utrikesminister Danny Ayalon uppmanar nu FN:s Generalsekreterare Ban Ki Moon att anordna ett toppmöte speciellt ägnat åt frågan om de judiska flyktingarna.

Fotnoter:

1 . American Jewish Yearbook (AJY) v.58 American Jewish Committee.

2. AJY v.68; AJY v. 71

3. AJY v.78

4. AJY v.101

5. AJY v. 105

6. Saad Jawad Qindeel, head of the political bureau of the Supreme Council for the Islamic Revolutionary in Iraq, as reported in The Jerusalem Post, July 18, 2005

7. Time Magazine. February 27, 2007.

8. AJY v.102

9. Roumani, The Case 2; WOJAC’S Voice Vol. 1, No.1

 

One Response to "Judarna från Arabländerna – endast 4 500 kvar idag"

  1. Raul Fierro  11/12/2015 at 00:57

    The question is … Where were the “palestinian people” in 1867 ???

    Mark Twain who visited Israel in 1867 described it like this in Innocents Abroad:

    We traversed some miles of desolate country whose soil is rich enough but is given wholly to weeds – a silent, mournful expanse… A desolation is here that not even imagination can grace with the pomp of life and action. We reached Tabor safely… We never saw a human being on the whole route. We pressed on toward the goal of our crusade, renowned Jerusalem. The further we went the hotter the sun got and the more rocky and bare, repulsive and dreary the landscape became… There was hardly a tree or a shrub anywhere. Even the olive and the cactus, those fast friends of a worthless soil, had almost deserted the country. No landscape exists that is more tiresome to the eye than that which bounds the approaches to Jerusalem… Jerusalem is mournful, dreary and lifeless. I would not desire to live here. It is a hopeless, dreary, heartbroken land… Palestine sits in sackcloth and ashes.”

    The question is … Where were the “palestinian people” in 1867 ???

    http://perspectivacristiana.mforos.com/2075426/11565490-the-question-is-where-were-the-palestinian-people-in-1867/

    Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published.


*

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.