Judiska flyktingar som fördrevs från arabländer och Iran

Judiska flyktingar som fördrevs från arabländer och Iran

Den 23 juni, 2014 antog Knesset (Israels parlament) en lag där man beslöt att den 30 november skulle vara en årlig nationell åminnelsedag för de 850.000 judiska flyktingarna som fördrevs från arabländerna och Iran under 1900-talet.

Judar hade levt i de arabiska länderna i tusentals år och många av de judiska samhällena fanns före islams tillkomst. Men på 1900-talet, när arabisk nationalism och konflikten i området startade, började de nya arabiska regimerna att inskränka rättigheterna för sina judiska medborgare. Arabstaterna exproprierade judarnas egendomar, arresterade, torterade och mördade många av dem.

Aktuell forskning uppskattar att antalet judar som bodde i arabländer och Iran ungefär uppgick till 850 000 vid tiden för Israels självständighet. Vissa forskare menar att siffran till och med är närmare miljonen. I Nordafrika flydde 259 000 judar från Marocko, 140 000 från Algeriet, 100 000 från Tunisien, i Libyen gick det från 38 000 till 0, i Egypten från 75 000 till färre än 100. I Mellanöstern var siffrorna liknande, 135 000 fördrevs från Irak, 55 000 från Jemen, 34 000 från Turkiet, 20 000 från Libanon och 18 000 från Syrien. I Iran tvingade man 25 000 judar att lämna landet.

Följande är en beskrivning av vad judarna som bodde i arabländer och Iran tvingades gå igenom under 1940-talet samt efter Israels självständighet utropades.

Irak

I Irak, där det funnits en stor judisk närvaro under 2 600 år, utbröt i juni 1941 våldsamma upplopp kända som Farhud som riktades mot den judiska befolkningen. Besegrade soldater från ett misslyckat kuppförsök utnyttjade det maktvakuum som uppstod och gav sig in i judiska samhällen med en blodtörstig mobb. De dödade 179, skadade över 2 100 och lämnade efter sig 242 föräldralösa barn. Våldsdådet firades runt om i arabvärlden och i Nazityskland.

Då UNGAs resolution 181 (delningsplanen) röstades igenom 1948 infördes lagar i Irak som kriminaliserade sionism och tillät poliser att göra räder mot judiska hem för att söka efter bevis för sionism. Judar avsattes från tusentals statliga arbeten och deras hem nervärderades med 20% jämfört med deras arabiska grannars.

Mellan åren 1948-1951 immigrerade 120 000 irakiska judar till Israel för att söka efter ett nytt och bättre liv. Detta innebar att de förlorade sitt medborgarskap och efter mars 1951 även alla sina egendomar. De historiska judiska samfunden i Irak som en gång i tiden uppgick till en tredjedel av Bagdads befolkning är idag helt utraderade.

Egypten

Historien om den judiska befolkningen i Egypten följer i stora drag samma händelselinje. Under 1940-talet ökade hotet mot det judiska samfundet i Egypten som vid tiden uppgick till ungefär 80 000 judar. Lagar stiftades som begränsade möjligheten att anställa egyptier av judisk härkomst samt att judar inte fick vara majoritetsägare i företag. Eftersom judar med tiden även nekades medborgarskap förlorade många sina jobb och företag.

Under Självständighetskriget 1948 internerades tusentals egyptiska judar i läger, tvingades lämna sina arbeten och greps anklagade för att ha kolloborerat med en fiendestat. Synagogor, hem och företag bombades och många judar mördades och misshandlades. Mellan åren 1948 och 1958 flydde över 35 000 till Israel. En stor faktor var naturligtvis det systematiska förtrycket men en annan var även sionismen och önskan om att få leva i det nya judiska hemlandet Israel.

Mellan 1956 och 1968 flydde ytterligare 38 000 från Egypten, mestadels till Israel men även till andra länder, på grund av det fortsatta förtrycket som utövades mot dem som inte redan flytt.

Jemen

De jemenitiska judarna utsattes för några av de absolut värsta förföljelserna. I slutet av november 1947 beslutade den arabiska befolkningen i Aden att iscensätta en tre dagar lång strejk för att protesterna mot Resolution 181. Protesterna spårade snabbt ur och blev våldsamma. 80 oskyldiga jemenitiska judar slaktades, över 100 judiska affärer plundrades och hem, skolor och synagogor brändes ner.

En unik och kreativ lösning togs fram för att rädda de förföljda jemenitiska judarna. Från 1949 till 1950 iscensatte den israeliska regeringen operation Flygande mattan. Operationen genomfördes med hjälp av amerikanska och brittiska flygplan vilka flög till Aden och helt enkelt hämtade de jemenitiska judarna och förde dem till Israel. Vid operationens slut hade 47 000 räddats undan död och förföljelse.

Libyen

Libyens judar hade bott i landet i över 2 300 år och utvecklat en blomstrande kultur mer över 37 000 personer. Under andra världskriget iscensatte den libyska regimen sin egen nazi-inspirerade utrotning och skickade över 2000 judar till koncentrationsläger i öknen där hundratals dog. Efter kriget växte den arabiska nationalismen sig stark i landet vilket resulterade i våldsamma pogromer mot det judiska samfundet. I Tripoli dödades 140 judar i våldsamma upplopp 1945 och 1948 utbröt ännu en pogrom i vilken 12 judar mördades och 280 judiska hem förstördes. Mellan åren 1948 och 1951 flydde 30 971 judar från Libyen till Israel.

Vad hände med de judiska flyktingarna?

Av de 850 000 judiska flyktingarna tog sig majoriteten till Israel (cirka 600 000-650 000) men också till länder som Frankrike, USA, Kanada och Italien. I mottagarländerna blev judarna integrerade och erhöll medborgarskap. Till skillnad från situationen för de palestinska flyktingarna, har situationen för de judiska flyktingarna från arabvärlden i det avseendet fått ett lyckligt slut.

Historien om de judiska flyktingarna från arabvärlden är en viktig aspekt att beakta i samband med fredsförhandlingar mellan Israel och arabländerna. I FN:s Säkerhetsråds resolution 242 uppmanas parterna att finna en rättvis lösning på flyktingproblemet samt att kompensera de drabbade. Detta inkluderar även de judiska flyktingarna, vars hem och andra tillgångar i regel beslagtogs av de arabiska staterna.

Att komma ihåg dessa flyktingars historia

Ättlingarna till immigranterna från arabländerna utgör idag en majoritet av Israels befolkning. De judar som fördrevs från sina hem och förlorade allt hittade trots allt hem till Israel där de, och deras ättlingar, idag innehar framträdande positioner hela samhället, från statsmakten till det offentliga och privata. De är en ovärderlig del av det israeliska samhället och deras kultur är en avgörande del i den färgstarka mosaik som är det judiska folket och Staten Israel.

Leave a Reply

Your email address will not be published.


*

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.