Magnus Norell: erkännandet stärker radikala krafter och kommer vid ett spektakulärt dåligt tillfälle

Magnus Norell: erkännandet stärker radikala krafter och kommer vid ett spektakulärt dåligt tillfälle

Bild: The Washington Institute for Near East Policy

 

Magnus Norell, forskare vid bland annat The Washington Institute for Near East Policy, yttrar sig nu om den svenska minoritetsregeringens beslut att erkänna Palestina. Norell påpekar först och främst Sverige har satt upp vissa kriterier, i enlighet med folkrätten, som skall vara uppfyllda för att den svenska regeringen skall kunna erkänna nya stater. Så här skrev utrikesminister Wallström i DN:

”Regeringen anser att de folkrättsliga kriterierna för ett erkännande av staten Palestina är uppfyllda.

Det finns ett territorium, om än med icke fastställda gränser. Det finns också en befolkning. Och det finns en regering med möjlighet att uppvisa inre och yttre kontroll.” DN 2014-10-30

Enligt Leif Stenberg, professor vid centrum för Mellanösternstudier i Lund, är dessa kriterier inte uppfyllda. Nu säger alltså även Magnus Norell att kriterierna inte är uppfyllda. Det Norell särskilt noterar är att det inte finns en enhetlig regering som kontrollerar territoriet.

“Moreover, Sweden has some criteria for recognizing new countries, one of which is that the entire territory must be ruled by a unified government, which is not the case with the Palestinians.” Norell 2014-11-12

Norell menar att beslutet mer handlar om svensk inrikespolitik än den palestinska saken som sådan.

”Foreign policy was not an issue in the elections in September and the new prime minister has all along been uncomfortable dealing with international issues. But for the Green Party and a small yet influential minority in the Social Democratic Party, the Palestine issue looms large. The Swedish minister of housing and urban development, Mehmet Kaplan, was on the Gaza-bound Mavi Marmara in May 2010. He has been close to various anti-Israel and anti-Jewish Islamist organizations in Sweden for many years. By recognizing Palestine, Löfven was probably trying to defuse an issue that otherwise could come back to haunt him.”

Inom vissa delar av socialdemokratin är Palestina-frågan stor och som Norell skriver är den kanske ännu större inom delar av Miljöpartiet där inte endast Mehmet Kaplan figurerat i anti-israeliska och anti-judiska sammanhang utan även språkröret Fridolin har varit aktiv inom bland annat Palestinagrupperna.

Norell menar dessutom att erkännandet kommer vid en spektakulärt dålig tidpunkt samt att det antagligen uppmuntrat de radikala palestinska krafterna.

”Thus Sweden’s shift on Palestine can reasonably be described as an exercise of democracy – but of Swedish democracy, with little real-world relation to the Middle East.”

Läs mer här:

Sweden and Palestine? Not so fast

Leave a Reply

Your email address will not be published.


*

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.