Du Var Din Brors Beskyddare

Förintelsens martyrer och hjältars dag (Yom Hashua på hebreiska) infaller varje år den 27e Nisan i den judiska kalendern. I år är detta från kvällen den 18e april till kvällen den 19e april. Detta är en nationell åminnelsedag och hela landet står stilla för ceremonier på kvällen och en tyst minut klockan 10 på morgonen. I år är temat ”Min brors beskyddare – Judisk solidaritet under förintelsen”.

 

”Micky och Stacheck släppte inte varandra under hela dödsmarschen. Båda var unga, men hade redan spenderat lång tid som fångar De var båda unga men hade redan erfarenhet av en lång rad situationer som var ’normala’ i lägren. De kunde de vanliga och de inte lika vanliga tricken för att undvika de farligare uppgifterna. Deras väskap var trofast till den grad då de inte kunde tänka sig att åtnjuta en fördel som den andra inte hade, även om den andre inte var på plats. Mer än en gång så fick en bit funnet bröd vänta till kvällen då de kunde dela den i skjulets mörker.” Gedalia Ben Zvi, The Odyssey of the Absurd, s. 20

Under förintelsen hade det varit mänskligt, till och med naturligt, att enbart bry sig om sin egen överlevnad utan att bry sig om de som fanns runt en. Omringad av ett fientligt och mordiskt samhälle så var människor tvungna att radikalt förändra sitt beteende för att klara situationer som aldrig tidigare förekommit. Det var vanligt att erfarna lägerfångar sade till de nyanlända ”Du måste vara skoningslös för att överleva.”

Trots det så finns det många dokument och vittnesmål från förintelsen som visar att mitt i den omöjliga situationen som judarna blev intvingade i så var ömsesidig hjälp och åtagande för den andre vanligt. Det manifesterades på många olika, och ibland överraskande sätt: Medlemmar från en större församling tog emot flyktingar från en mindre församling, ungdomsrörelser öppnade gemensamma kök för att ge mat till de hungriga, pedagoger som i hemlighet utbildade unga i såväl sekulära som judiska studier, partisaner öppnade sina baser för tt kvinnor och gamla skulle kunna söka skydd, folk som samlade in och delade ut mat, kläder och religiösa artiklar i ghetton, före detta stadsbor som delade med sig av det lilla de hade i lägren, familjer adopterade föräldralösa barn. Allt detta indikerar att individen hade väldigt liten chans att överleva utan en känsla av gemensamhet, och att denna judiska gemensamhet – såsom när en utmattad fånge i ett förintelseläger hålls upp av två främlingar på vardera sida under en selektion– är vad som lyfte folk och hjälpte dem orka med ännu en dag av lidande.

”Som ett spöke under någon form av seans fanns David där för att hälsa mig när jag anlände [till Birkenau]. Precis som i Ghettot hade han egenskapen att han gjorde livet lättare för sig själv och de runt omkring honom. Här arbetade han i ’bastun’, ett jobb som gav honom makt. Fort ordnade han så att jag kunde jobba i kläddivisionen. På ytan verkar det som att han gjorde något ganska enkelt, han mutade en kapo. Men i verkligheten tog han en stor risk, men risk var en del av livet i lägret. Jag såg detta som en fortsättning av vår gamla vänskap och som en del av förbundet som var Plonsk-solidaritet”

Hjälpen en person bistod en annan med kunde ofta föra med sig djupa moraliska problem, de krävde ofta självuppoffring och skadade även hjälparen ibland. Av den anledningen så för diskussionen om judisk solidaritet under förintelsen med sig frågor om  om kraften och inflytandet av judiska och universella mänskliga värderingar och hur de senare testades till sin mest extrema punkt. Den betonar även styrkan hos individuella personer, och hur en ensam människa kan stiga över hans eller hennes egna bekymmer även när samhället runt omkring en agerar på ett motsatt sätt.

 

 

Läs mer: SVD 2 DN 2

One Response to "Du Var Din Brors Beskyddare"

  1. nitram  04/26/2012 at 07:59

    Glöm inte Folke Bernadotte!

    Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

*