Oktoberkriget – dag för dag – 6 oktober

Oktoberkriget – dag för dag – 6 oktober

Yom Kippurkriget (sv: Oktoberkriget)

För 43 år sedan, under Yom Kippur, stod Israel inför en av sina största utmaningar någonsin. Den 6 oktober 1973 attackerade hundratusentals soldater, tusentals pansarvagnar och attackflyg Israel i ett överraskningsanfall. Syrien och Egypten var fast beslutna om att återta det de hade förlorat under Sexdagarskriget.

Bakgrunden

Efter Sexdagarskriget 1967 hade Israel lyckats vinna nya områden och stod därför också inför nya utmaningar. Den israeliska försvarsmakten (IDF) var nu tvungen att bevaka gränsen längs Suezkanalen i Sinai där man etablerade ett antal vaktposter kända som Bar-Lev-linjen. Även Golanhöjderna skulle nu försvaras.

Grannländernas snabba förlust i Sexdagarskriget resulterade i att man nu sökte upprättelse. 1972 började de egyptiska och syriska styrkorna bygga upp sin kapacitet från grunden. De införskaffade moderna vapen, främst via Sovjet: MiG-plan, T-55:or, T-62:or, luftvärnsrobotar, Sagger pansarvärnsrobotar. I oktober 1972 började Anwar Sadat, då Egyptens president, tala om en möjlig framtida attack mot Israel i möten med sina militära chefer.

I maj 1973 stod det klart för Military Intelligence Directorate (en del av IDF) att den egyptiska armén planerade att attackera genom att korsa Suezkanalen. De visste att Syrien skulle ansluta sig om Egypten attackerade men de visste också att Egypten antagligen inte skulle attackera om de inte fick MiG-23 jaktplan och Scud-D-missiler från Sovjet. Eftersom IDF visste att Egypten inte hade dessa vapen drog man slutsatsen att ett krig inte var sannolikt.

map2

Skenmanövrar

I maj och augusti 1973 genomförde den egyptiska armén en storskalig övning nära gränsen. IDF mobiliserade sina trupper och förberedde sig för strid, men inget hände. När de såg liknande trupprörelser i oktober, antog IDF att det rörde sig om en liknande militärövning.

Den 25 september mötte Jordaniens Kung Hussein Israels premiärminister Golda Meir. Hussein hade tidigare träffat Sadat och Assad och varnade nu Meir för en möjlig syrisk attack mot Israel och att Egypten kanske skulle ansluta. Andra källor pekade på en nära förestående attack, men IDF:s underrättelsetjänst, försvarminister Moshe Dayan och premiärminister Meir höll fast vid sina tidigare slutsatser.

Timmarna före attacken den 6 oktober träffades Meir, Dayan och försvarschefen David Elazar. De beslöt att inkalla reserven men det skulle inte bli något förebyggande anfall.

Lördagen den 6 oktober 1973 14:00

De syriska och egyptiska arméerna valde, tillsammans med sina allierade, att gå till anfall klockan två en lördag för 40 år sedan, mitt under Yom Kippur. Vid precis 14.00 påbörjades en artilleriattack mot IDF:s positioner på Golanhöjderna och i Sinai. De israeliska styrkorna på marken blev överraskade och var underlägsna i antal.

Längs fronten i Sinai korsade egyptiskt infanteri Suezkanalen vid fem olika platser. Deras artilleri och flygvapen slog till mot flygbasen Refidim och många av IDF:s artilleripositioner. Vid 17.30 hade ungefär tio tusen egyptiska soldater nått den östra sidan av Suezkanalen. Vid mörkrets inbrott hade även egyptiska stridsvagnar tagit sig över. IDF:s närvaro i form av infanteri och pansarbrigader räckte inte för att stoppa dem. Den 252:a Sinaidivisionen och den 14:e pansarbrigaden led tunga förluster, särskilt på grund av att de egyptiska styrkorna använde pansarvärnsroboten Sagger.

Det israeliska flygvapnet (IAF) fick i uppdrag att bekämpa de anfallande styrkorna men det egyptiskta luftvärnet var effektivt och begränsade IAF:s förmåga. Trots detta lyckades IAF slå ut helikoptrar med syfte att landsätta egyptiska specialstyrkor och sju egyptiska MiG nedkämpades av de israeliska Phantomplanen.

map3

Vid fronten på Golanhöjderna avancerade fem syriska divisioner mot den israeliska gränsen samtidigt som det syriska artilleriet och flygvapnet oupphörligt besköt de israeliska positionerna. IDF hade vid tillfället två pansarbrigader, från den 36:e divisionen, vid fronten. Den 188:e brigaden försvarade den södra fronten medan den 7:e brigaden hade ansvaret för den norra fronten. Inom några timmar utbröt strider mot syriska pansarvagnar och under natten lyckades syriska pansarvagnar bryta igenom den södra fronten, mycket beroende på deras nattkikare vilket gav dem ett viktigt överläge. Den norra fronten höll fortfarande men följande morgon stod det klart att 600 pansarvagnar hade tagit sig in på israeliskt territorium och tryckte på mot broarna över Jordanfloden och den norra basen i Nafah. Den strategiska positionen på Hermonberget förlorades. Ute till havs gick det väsentligt bättre och den israeliska flottan lyckades förstöra fem syriska missilfartyg i sitt första sjöslag någonsin (Latakia) och utan egna förluster.

map4

Ett problem som man inte hade i Sinai men som var hotfullt i norr var alla de israeliska byar som ligger nära Golanhöjderna. Byar nära den norra fronten evakuerades och IDF mötte en fiende som hotade hela norra Israel.

Leave a Reply

Your email address will not be published.


*

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.