Sverige tar täten – men åt fel håll

Sverige tar täten – men åt fel håll

I Sverige uttrycks ofta åsikten – och inte minst av den nuvarande regeringen – att Mellanösternkonflikten med dess terroristattacker mot civila israeler började i och med ”ockupationen” som inleddes efter sexdagarskriget 1967. Ingenting kunde vara längre från sanningen. De oupphörliga attackerna mot den Judiska staten och dess medborgare från Israels grannar föregår sorgligt nog sexdagarskriget. Massakrer av det slag vi nyss bevittnat i en synagoga i Jerusalem utfördes enligt liknande mönster också före 1967-års krig och under decennierna före självständigheten.

Tragiskt nog fortsätter dessa attacker ännu i dag på grund av den oupphörliga hetsen mot israeler och judar av palestinska företrädare och organisationer. En uppvigling som internationella ledare – även svenska – ofta väljer att helt bortse ifrån.

Erkännandet av en palestinsk stat framställdes av den svenska regeringen som ett balanserat och konstruktivt steg mot en fredlig lösning på konflikten. Inget kunde vara mer felaktigt.

Genom att helt och hållet ställa sig bakom palestinska krav utan att begära något i gengäld i fråga om nödvändiga palestinska eftergifter gör man fredssträvandena en stor otjänst. Sverige borde istället använda sin ställning, som en av de största bidragsgivarna till palestinierna, för att begära nödvändiga eftergifter, ett återvändande till förhandlingsbordet och – inte minst – ett slut på uppviglingen och våldet.

Det hade varit mycket bättre för Sverige och fredsansträngningarna om man följt den tyska förbundskanslerns Angela Merkels exempel när hon framhållit att alla ensidiga steg i dessa känsliga tider visar prov på både bristande timing och känsla. Den enda vägen till fred och försoning går via bilaterala förhandlingar och överenskommelser mellan konfliktens parter. Allting annat, menar hon, är både kontraproduktivt och skadligt. En uppfattning som också statsministrarna för Sveriges nordiska grannar uttryckte då de nyligen besökte Stockholm.

Ensidigheten i den svenska hållningen framgick tydligt när statsminsiter Löfven häromdagen träffade den palestinske FN-ambassadören i New York. Det är inte brukligt för regeringschefer att träffa ambassadörer i FN. Ännu mera anmärkningsvärt blir det när – så som i detta fall – det inte rör sig om i några avseenden fullvärdig stat.

Till detta kan också läggas att kabinettssekreterare Annika Söder som enda EU-representant deltog i arrangemangen kring den så kallade ”Solidaritetsdagen för Palestina” där hon också, återigen som enda EU-representant, i FN:s generalförsamling gjorde ett inlägg i debatten om ”Palestinafrågan”. Denna årligen återkommande tillställning är väl känd för att vara en verklig anti-israelisk propagandaföreställning. Det är heller ingen slump att övriga EU-länder – liksom Sverige under tidigare år – valt att inte delta.

Vågar man hoppas att statsminister Löfven under sitt möte, liksom kabinettssekreteraren under sina, lyfter fram några krav på palestinierna att de ska upphöra med sin hets och sitt våld? Även om man tvivlar vill man gärna hoppas.

3 Responses to "Sverige tar täten – men åt fel håll"

  1. Johnny Haglund  01/02/2015 at 21:11

    Jag skäms över att kallas Svensk efter det regeringen gjort över mitt huvud trots att vi har allmänna val och kallar oss demokratiska.
    Jag har en biblisk tro och anser att det vi gjort mot Israel är ett hån mot Gud och vi ska ändra vårt beslut. Jag röstade på kds för jag anser de borde ligga närmast min åsikt, men även de är tysta så det är skönt att veta att Gud är med och har kontrollen. Han har lovat er israel att vara med och lita på det. Gud bless you Israel.

    Reply
  2. Johnny Haglund  01/04/2015 at 21:08

    Jag beklagar det styre vi har i Sverige, Jag ber för Israel och att Gud är med Israel, mot dem som vill vara deras fiender.

    Reply
  3. Carl E  01/16/2015 at 07:29

    Svenska socialister har alltid betett sig obildat och klumpigt gentemot Israel. Tyvärr återupptar den nya S/MP regeringen Olof Palmes förhållningssätt, att företräda ett litet sekulärt land uppe i norden med en högljudd och aggressiv retorik i frågor där man inte har en aning om hur verkligheten på plats ser ut.
    Jag är inte Jude, men jag skäms och kan bara hoppas att det blir ett annat resultat i nästa val.

    Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

*